Helena Charlotta Westermarck (20 November 1857, Helsinki – 5 April 1938, Helsinki) was a Swedish-speaking Finnish artist and writer. She was the sister of Edvard Westermarck. She worked for long periods in France, often in the company of Helene Schjerfbeck, and developed a sensible realistic style especially with portraits and figure compositions. At the Exposition Universelle (1889), she received honorable mention for her painting Strykerskor. Then she abandoned painting and devoted herself to writing as a critic. Westermarck also made a significant contribution as a researcher through her cultural and historical works, among which are a series of biographies of female figures, Mathilda Rotkirch (1926), Adelaide Ehrnrooth (1928), and Rosina Heikel (1930). Westermarck's memoir was published in 1941.
Ur studieboken I–II: Berättelser och utkast, 1890–91Framåt. Berättelse, 1894George Eliot och den engelska naturalistiska romanen. En litterär studie, 1894Nyländska folksagor berättade för ungdom af Helena Westermarck, 1897Lifvets seger, 1898"Tecken och minnesskrift från adertonhundratalet" I-III, 1900-1911:I I fru Ulrikas hem. Interiör från farmödrarnas tid, 1900II Ljud i natten. Berättelse, 1903III Vandrare. Roman, 1911Fredrika Runeberg. En litterär studie, 1904Dolda makter. Bilder och hägringar, 1905Bönhörelse. En historia, 1909Kvinnospår. Kulturbilder från 1800-talets förra del, 1913Elisabeth Blomqvist. Hennes Liv och gärning I–II, 1916–17Vägvisare. Berättelse, 1922Mathilda Rotkirch, Finlands första målarinna. En kulturbild, 1926Adelaïde Ehrnrooth. Kvinnospår i finländskt kulturliv, 1928Finlands första kvinnliga läkare Rosina Heikel, 1930Tre konstnärinnor. Fanny Churberg, Maria Wiik och Sigrid af Forselles, 1937Mina levnadsminnen, 1941 
