Helena Charlotta Westermarck (20 November 1857, Helsinki – 5 April 1938, Helsinki) was a Swedish-speaking Finnish artist and writer. She was the sister of Edvard Westermarck. She worked for long periods in France, often in the company of Helene Schjerfbeck, and developed a sensible realistic style especially with portraits and figure compositions. At the Exposition Universelle (1889), she received honorable mention for her painting Strykerskor. Then she abandoned painting and devoted herself to writing as a critic. Westermarck also made a significant contribution as a researcher through her cultural and historical works, among which are a series of biographies of female figures, Mathilda Rotkirch (1926), Adelaide Ehrnrooth (1928), and Rosina Heikel (1930). Westermarck's memoir was published in 1941.
Ur studieboken I–II: Berättelser och utkast, 1890–91
Framåt. Berättelse, 1894
George Eliot och den engelska naturalistiska romanen. En litterär studie, 1894
Nyländska folksagor berättade för ungdom af Helena Westermarck, 1897
Lifvets seger, 1898
"Tecken och minnesskrift från adertonhundratalet" I-III, 1900-1911:
I I fru Ulrikas hem. Interiör från farmödrarnas tid, 1900
II Ljud i natten. Berättelse, 1903
III Vandrare. Roman, 1911
Fredrika Runeberg. En litterär studie, 1904
Dolda makter. Bilder och hägringar, 1905
Bönhörelse. En historia, 1909
Kvinnospår. Kulturbilder från 1800-talets förra del, 1913
Elisabeth Blomqvist. Hennes Liv och gärning I–II, 1916–17
Vägvisare. Berättelse, 1922
Mathilda Rotkirch, Finlands första målarinna. En kulturbild, 1926
Adelaïde Ehrnrooth. Kvinnospår i finländskt kulturliv, 1928
Finlands första kvinnliga läkare Rosina Heikel, 1930
Tre konstnärinnor. Fanny Churberg, Maria Wiik och Sigrid af Forselles, 1937
Mina levnadsminnen, 1941
